Värdighet
Har haft en dag i trötthetens tecken. Sådär trött så att man bara vill lägga sig ner och gråta. Tröttheten gör liksom ont i hela kroppen, i lederna och i själen. Så fylld av olika märkliga känslor, overkliga och verkliga, ilska och glädje men framförallt tankar om värdighet. För det är nog just värdigheten som gör mig mest trött. Min värdighet i perspektiv till det liv jag lever, till de människor jag omges av och har omgivits av och kring de handlingar som jag beslutar mig för. Ja det är inte lätt men viktigt att stå upp för sig själv på ett ödmjukt sätt med rätten att avstå då det inte finns något hopp. Rätten att avstå när världarna är för olika.
Nu är det en dag i taget och ett möte i taget och i bästa fall överlever jag veckan och de två kommande för sedan är det semester, låååång semester vid havet som har den vackraste horisontlinjen. Där längtan fylls i själen och där drömmar kan ta vid. Det är där som beslut kan fattas och kanske överraskar de en smula.
På något sätt älskar jag livet ändå även om det kastar omkull en smula ibland eller faktiskt väldigt ofta. Men friheten är där och fångar min vilja och lust att välja vad jag anser att min värdighet ska utstå.
