chrisieforever.blogg.se

Idag har jag mött många små själar, yngre och äldre. Vi samlades kring två baljor vatten lite köksredskap, som en förälder skänkt oss, stora och höga rör att möta vatten i och många olika måttskopor. Och så satte allting igång. Ösa, hälla, mäta, smaka känna, bli våt, densitet, vattnets brytningspunkt, fullt och proppfullt, och frågan varför som uppstår hela tiden om och om igen. Jag som pedagog tänkte utifrån det uppdrag jag har att erbjuda barnen en aktivitet som jag tror de kommer att gilla. Barnen samlades snabbt, yngre och äldre och förhandlingar började. Kring materialet vatten vad det skulle föreställa i den gemensamma leken. Det är soppa, nej det är saft. Vi ska ha mycket, nej jag vill ha lite. Så olika tankar och åsikter som till slut förenades. Utforskande i hur vatten rör sig hur kan jag själv påverka vatten.
Jag som pedagog ser glädje och ögon som tindrar hos barnen, nyfikenhet och utforskande. Hur de ställer frågor till världen genom att uppleva materialet vatten, genom sina sinnen och sitt intellekt i gemenskap med andra.

Jag har gjort ett val ett av de bästa valen i mitt liv. Jag har vakt att bli lärare mot yngre åldrar och med det arbeta på förskola. Tänk om jag inte fått detta kall då hade jag missat varje underbar minut med mina kompisar. Dessa små individer och själar vilka vi formar och fyller med känslor och upplevelser.

Jag har ett ansvar nämligen att inte släcka de ögon som tindrar, den glöd som brinner.