Halvvägs
Halvvägs, en bit på vägen det är jag det. Om två månader är det dags, då är det 45 år och ganska nöjd i livet. Det pågår en reflektion i mitt inre, likt en resa över livet, vad som har kommit och vad som har gått Och vad har bestått.
Jag tar tar ett djupt andetag och tittar in i mina egna ögon och försöker se vad som speglar sig där. En hel del mod och uthållighet en del lycka och en del sorg. Precis som livet ska vara i halvlek.
Min faster frågade mig för några år sedan hur gammal jag var. Fyrtiotre sa jag. Å kära nån utbrast hon, du är ju bara barnet.
Man kan säga att faster Majken gav mig ett nytt perspektiv på min ålder och mitt åldrande och jag är ju faktiskt yngst av alla kusinerna på den sidan.
I fikarummet på jobbet är jag däremot inte yngst, inte bara barnet. Jag har gått från att vara tredje yngsta till tredje älsta. Men å andra sidan så gör det mig bara yngre då medelåldern ligger runt 25 möjligen trettio.
Oavsett perspektiv så återstår det år att leva, leva fullt ut och nu är det väl ändå dax. Dax att ta sina värdefulla erfarenheter, vrida om dem och få ut de viktigaste dropparna. Livsdroppar att smörja sin själ och sitt hjärta med, låta dem bli till visdom och klokhet som leder mig längst framtidens väg.
