Gudinnan
Vissa dagar är bara magiska sådär alldeles speciella då pusselbitar läggs på plats och säckar knyts ihop. Själva pusselbrickan är min fina dotter som sänder ut alla vackea strålar, utan henne hade det inte blivit någon magi.
När jag var 24 år och gravid med min vackra dotter gick jag på mödravården i grupp och där träffade jag två andra gravida kvinnor och vi började umgås med våra tjocka magar. Vi följde varandra och väntade med spänning på våra förlossningar vem som skulle föda först och vem som skulle föda sist, vilken ordning skulle det bli.
Det som var så speciellt med dessa kvinnor och deras respektive var att vi umgicks alla fem och att jag kände ett stort stöd från dem i min graviditet som jag inte delade med någon annan. Min respektive valde ju att lämna oss.
Vi fick våra bebisar, umgicks och myste i ett par år. Sedan tog livet nya svängar och vi sågs inte likà mycket.
Åren gick och idag när jag står i affären är det någon som säger hej Christina. Hur glad kan man bli när en person dyker upp i ens liv efter ca 16 år och det är det mest naturliga som om det inte gått en enda dag sedan vi sågs sist. Vi började prata om våra "bebisar" som faktiskt tar studenten nu och har hunnit bli nästan 19 år. Vi pratade om vilka val och intressen de gjort i livet som vilken skola och utbildning, vilka intressen som står i fokus för dem.
Så häftigt att tänka tillbaka på dem när de var små och satt och tuggade på samma leksaker, till vilka de blev. Nu har vi bestämt att vi ska ses efter alla studenter, fika och prata vidare. Känns så magiskt att samma värme finns kvar i hjärtat nu som då.
Imorgon blir det en ny märklig och kanske magisk dag. Då ska jag möta fadern till mitt barn över en lunch efter arton och ett halvt år. En underlig känsla av helt naturligt och samtidigt så overklighet uppstår inom mig. Som att man fortsätter där man slutat och ingenting känns konstigt, att vi har något vackert gemensamt som bara jag känner så väl. Att vi har någon gemensamt som har något från oss båda. Att leka med orden vårt barn istället för mitt barn.
En sak vet jag att det är viktigt att få bekräftelse av båda sina föräldrar så varsågod mister M kom med och ta ditt ansvar och visa att du står kvar för en vackrare dotter än Anna Ottilia Josefina kommer du aldrig få uppleva.
Ikväll blir det tända ljus och en liten inte resa tillsammans med mina kompisar på andra sidan ;)
